"Ett renrasigt Helvete" Rasval
Efter att E-l-vira startade tråden "Ett renrasigt helvete" så tycker jag det vore intressant att diskutera varför ni valde dom raser ni valt. Och hur sjukdomsbilden ser ut för era raser och vad era rasklubbar gör åt det?
Hur ser det ut på utställningarna? hur ser raserna ut? åt vilket håll börjar det gå? Är eran ras lik rasstandarden, finns det något ni tycker man ska förbättra för att göra rasen friskare? Är eran ras lik hur rasen såg ut från första början början? Lägg gärna in bilder och diskutera!
Hennes tråd har ni här med dokumentärerna och diskussionerna:
http://hundutstallning.ifokus.se/discussions/50dc8921d4ebea39fd038181-ett-renrasigt-helvete?discussions-1
När vi skulle skaffa hund så letade vi efter en ras som inte hade blivit modifierad och blivit sönderavlad och som för oss är en riktigt hund,
därför blev vi väldigt fästa vid Bergshundarna i rasgrupp 2.
Dock fanns det ett problem och det var att dom just är för Tunga,kraftiga och stora vilket kan leda till hälsoproblem av den orsaken
och många av dom raserna har sjukdomar som Höftledsdysplasi (HD), Armbågsledsdysplasi (ED).
Men så finns det Leonberger som är en nättare ras än vad ex. Landseer, Sankt bernhardshund och New Foundland är.
Efter mycket efterforskning och att ha pratat med Leonbergerägare så stod det klart att vi skulle ha en Leonberger för att göra historien kort.
Med dom egenskaper som rasen har med mentalitet och hur mångsidig den är så passar den in i vårat liv perfekt och vi kommer med stor sannorlikhet skaffa en till framöver.
Det finns ingenting hos rasen som vi ser som negativt förutom sjukdomsbilden som endå går till förbättring och i stort är Leonbergen en sund ras.
Vi ville ha en gammal ras som inte har blivit modifierat pga samhällets normer och om man tittar på bilder på Leonberger från 1900-talet
så skiljer sig Leonbergen inte nämnvärt från dagens hundar.
Givetvis finns det skillnader även inom rasen och det finns både mindre och större hundar men jag tycker dock att rasen i stort är väldigt jämn och det finns inga utställnings/arbetsvarianter, eller några utseendemässiga defekter som inte gör att hundarna kan leva ett normalt hundliv.
Det är en arbetande gårdshund som är mångsidig och idag är det inte ovanligt att se arbetande Leonberger även fast den beskrivs som en sällskapshund. Av våran erfarenhet så är det en väldigt aktiv hund som tycker om att arbeta både med kroppen och huvudet och är en väldigt självständig och egentänkande ras som behöver leva ett aktivt liv.
SLBK (Svenska Leonbergerklubben) arbetar aktivt med att förbättra rasen och jobba emot dom sjukdomar som finns, och göra
Leonberger ägarna medvetna och öka kunskapen om dom sjukdomar som rasen har. SLBK lägger stort ansvar hos Uppfödarna att dom måste betona vikten av att röntga både för hundens och rasen skull och oftast så följer många valpköpare detta råd.
På senare tid har det kommit fram att Leonbergen med ett par andra raser lider av Osteosarkom (Skelettcancer) vilket har gjort att Leonbergen är med i ett forskningsprojekt. Leonberger ägare uppmanas att lämna in blod på hundar från 5 år och uppåt. Givetvis är det inte alla hundar som blir drabbade men tycker det är bra att det uppmärksammas och att Leonbergen har fått den möjligheten att vara med i forskningen kring Osteosarkom för att ha möjlighet förbättra rasen.
Generellt sett är det en frisk ras som inte har några större rasbundna sjukdomar och på SKK hemsida på raspresentationen står det att
Leonbergen är trots sin storlek en relativt frisk ras, dock förekommer hjärtsjukdomar, höftledsdysplasi (HD) och tumörer.
Inom rasklubben arbetar man aktivt för att uppmuntra uppfödare att följa upprättade avelsrekommendationer.
Medellivslängden ökar stadigt och i dag är det inte ovanligt med en leonberger på 10–11 år.
Leonbergen är till trots inte en utav dom raser som är populära och mycket kan bero på storleken och den har ännu inte blivit sönderavlad
och massproducerad. SLBK jobbar aktivt med att bredda avelsbasen och inavelsgraden får inte överskrida 2,5% beräknat på fem generationers stamtavla. Dom har även satt ett avelstop på en maxgräns på 91 valpar men det rekomenderade antalet är 36 valpar på en livstid.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Leonbergen och eftersom det är en ras som står mig varmt om hjärtat försöker jag läsa och lära mig så mycket om rasen i allt. Sammanfattningsvis tycker jag att SLBK arbetar väldigt aktivt med att förbättra rasen och enligt dom rapporter och vad jag har läst så ser det ut som att Leonbergen går åt rätt håll, vilket jag som en galen Leonberger ägare tycker är jättekul och bra och jag hoppas att vi kommer få njuta av dessa underbara hundar flera år framöver.
Länkar på bilder på Leonberger under åren:
http://users.skynet.be/douxgeants/pages/us/origines_leo.htm
Starta ny diskussion
