Jag heter Ida och är 22 år gammal och mitt utställningsintresse kom när vi ställde familjens pudel när jag var yngre, tyvärr blev han krypt och kunde inte fortsätta ställas. Skaffade min första egna (okej, sambons också) hund förra våren. En eurasierhane, Freke. Vi bestämde redan innan vi skaffade honom att vi skulle ha honom på utställning, så vi började träna lugnt redan vid 9 veckors ålder och bokade in oss på utställningsträning när han blev 4 månader.

Tyvärr gick inte allt så smidigt som vi hade hoppats. När han var 9-10 veckor tog en man tag i huden/pälsen på ryggen och drog grabben mot sig, sen tryckte han ner honom i golvet. Han skrek och var så rädd. På första (utställnings-)träningstillfället fanns det en inkompetent ledare som vred om kinden på Freke så han skrek, bara för att han inte ville visa tänderna. Efter det var det helt omöjligt för folk att kolla hans tänder eller ens röra vid honom och jag fick jobba som en tok för att få allt att flyta på igen. Det gick långsamt, jag ville inte ta för stora steg med risk för att det skulle gå bakåt igen.

Ungefär 7 månader in i vår träning bestämde jag mig för att anmäla honom till en valputställning. Det var svårt att inte tänka på vad som kunde hända.. Men oj så bra det gick! Han stod fint, lät domaren känna igenom hela kroppen och kolla tänderna och han hade svansen uppe. Han tog hem BIM och HP. Då kändes det jäkligt bra. Efter det har vi kört på med inofficella  och i april var han på sin första officiella utställning, 15 månader gammal. Han slutade som 2:a bästa hane med excellent, ck och r-cert. När hon höll upp det röda kortet fick jag en black-out!

Vi åkte på rasspecialen i början av Juni, där blev han bästa juniorhane med excellent och ck och fick en inofficiell titel "juniorklubbvinnare-14". Han hängde kvar till slutet när det bara var 6 hanar kvar i bästa hane, då åkte vi ut. Men inte gör det något. Han var en av de 6 bästa hanarna av 43 st! 

Blev lite om våran "utställningsresa" hittills :) Nu har vi en hel del utställningar inbokade framöver, Freke trivs i ringen och älskar att visa upp sig. Det började lite knakigt. men nu kör vi på!

#1 Men vad är de för rikspuckon som sliter o drar i en valp o sen dessutom trycker ner den emot golvet och vem sjutton vrider om kinden på en hund som inte vill visa tänderna? Tror man liksom att de hjälper. Typ som man skulle nypa barn i kinden som inte vill gapa hos tandläkaren.  Tur att han har en så bra matte som tränat på fint och resultaten har ju blivit väldigt lyckade. Lycka till i framtiden!

#2 Jadu, det har jag frågat mig många gånger! Glad att jag fick till att jobba bort det. Tack så jättemycket! 😃

Kan dra en liten kort presentation om mig med.

Jag heter Therese och är 30 år gammal (nåja om typ 2 månader i alla fall) och började med hundutställning för 7 år sedan. Min första alldeles egna hund var en leonberger hane och uppfödare ville av förklarliga skäl att han skulle ställas ut i alla fall någon gång men första blev en inofficiell vid 6 månaders ålder. Jag ville absolut inte hålla på med någon utställning så uppfödaren hade anlitat en som skulle visa honom på inoffaren. Denna personen slutade dock höra av sig och hon svarade inte på varken mail eller telefon så när det var dags så fick jag hoppa in ändå, sjukt nervös och illamående och händerna bara skakade men det gick vägen ändå och han blev BIM-valp och sedan dess var jag fast.

Nu blev han inte någon utställningsstjärna då han både blev lång och skranglig i kroppen men han var finast i mina ögon ändå och vi ställde lite för skojs skull bara och under tiden så ställde jag även mina föräldrars släthåriga foxterrier som de hade införskaffat något år efter att jag hade köpt min hund. Det gick betydligt bättre för henne och hon blev i stort sett alltid BIM på utställningarna och någon gång BIR och strax efter sin 2-års dag så blev hon SE UCH.

Tyvärr blev min hund sjuk och fick avlivas vid 4 års ålder och kort därefter uppdagades det att foxtiken som då var 3 år gammal hade gravt höftfel på ena benet och fick akutopereras men hon hade lika ont ändå fler månader efter så då togs beslutet att hon skulle få somna in i samrådan med veterinären.

Nästa hund blev en tibetansk spaniel hane som blev väldigt lovande men tyvärr på gränsen för för stor så det gick lite si så där men han var en underbar sällskapshund ändå och när han var något år gammal så flyttade våra tibbetjejer hit men även de blev i slutändan sällskapshundar enbart ^^ Tibbehanen fick somna in hastigt förra året då han blev akut sjuk av kortisonet han åt för sin allergi och det fanns inget att göra men i maj i år flyttade det in en ny liten tibbehane som idag vid 17 veckors ålder ser väldigt lovande ut och förhoppningsvis fortsätter det så 🙂

#4 Så roligt med en ny liten stjärna. Hoppas de går vägen för er så får vi ses i ringarna ;)

Mitt namn är Karolina är 25 år och jag bor med sambo och 2 hundar i Lerum utanför Göteborg.

Mitt utställningsintresse väcktes när jag följde med svärmor på utställningar med hennes Kerry Blue Terrier hane och fick även prova på att ställa honom på några inofficella med resultetet BIS på alla! När jag sedan blev erbjuden en Kerry Blue Terrier tik på 2 år från samma kennel som svärmors så kunde jag ju inte takca nej. Kajsa som tiken heter passade inte in i flocken på kenneln och vi fick ta över henne som foderhund då hon redan när jag fick henne var Svensk utställningschampion. Vi ställde mycket både i Sverige och utomlands och Kajsa blev Dansk utställningschampion och senare även Norsk utställningschampion vilket ger titeln Nordisk utställningchampion. 

Kajsa 3 år gammal färdig inför utställning

Men efter det började problemen för henne och efter många veterinärbesök kom vi fram till att hon var steril från födelsen och har ett väldigt ovanligt symdrom och hennes kropp förösöte stöta bort livmodern vilket mynnade ut i flertalet infektioner så tillsist var vi tvunga att kastrera henne för detta. Pälskvaliten blev inte den bästa efter kastrationen så Kajsa lever idag ett härligt pensionärs liv kortklippt hemma 7 år gammal.

Kajsa kortklippt

Efter att kajsas utställningkarriär tog stul så började vi leta efter nästa hund. Rasen var bestämd sedan tidigare det skulle bli en Bouvier des Flandres och jag ville ha en hane. Tittade på stamtavlor och linjer och tog tid på mig innan jag hittade det jag ville ha så i slutet av Maj 2012 så fick vi hem Hero. Han har visat sig vara en riktigt snygg kille som har blivit BIR på flertalet utställningar och har i dagsläget 5 CACIB i Sverige 2 år gammal. Då bouvieren gåre som brukshund så kan han inte erhålla några cert och därför inte bli champion i Sverige utan brukspoäng. Hans problem är att han har lätta öron då jag inte ville limma dem när han var liten  men trots det så har han vunnit över andra hundar med bättre öron. Vi ser framemot fler utställningar nu under sommaren och nästa blir i Tvååker nu på fredag och Lördag!

Hero BIR på My Dog 9 månader gammal i hård konkurrens

En kort presentation om mig.

Jag är 42 år gammal, är gift och har massa barn. Har haft hundar sedan jag var  liten nog att minnas, flera olika raser, men i början på 1990 talet fastnade jag för bearded Collie min pojkväns (nu min man) familj hade en beardishanne, brun, som hette Charlie och jag kärade ner mig fullständigt i rasen. Själv hade jag då en setterblandning (Irländsk och Gordonsetter)

i 1993 köpte vi våran första Beardis, och sedan dess har vi haft Beardisar, både tikar och hanar. I dagsläget har jag 3 hannar och dottern (som bor hemma fortfarande) har en tik.

Keiko och Kazzie: De två äldsta (11 år) tiken och ena hanen är kullsyskon, och bägge två är nerklippta. Har ställt dem när de var yngre, och det har väl gått så där i ringarna.

Speedy: är näst äldst med sina 4 år, han hämtade jag i Skåne när han var 9 veckor. Det var tänkt att jag skulle ställa honom, och han gick väldigt bra på utställning, tyvärr så visade det sig att han hade bettfel, så det var bara att glömma utställning med honom. Han har dessutom en C-höft. Han är numera också nerklippt, världens snällaste hund är han också ;)

Shaggy: Med sina 3 år är han den yngsta (och helt klart kaxigaste) i flocken. Han har en järnvilja och man får vara väldigt konsekvent med honom, vi har jobbat hårt med honnom hittils, och, om man bara håller honom i strama tyglar, så är han världens goaste hund. Han är i fullpäls och ställs ut. Men vi har vilat från ringarna i ca. 1½år, så han har hunnit växa på sig och fått den riktiga pälsen som de skall ha (de ser hemsk ut i slyngelåldern, och det är inte lönt att ställa dem då ;) )

Han har perfekt bett OCH har nyligen fått besked om att han har A-höfter och UA på armbågarna :D

La'Fajas Inferno in Flames "Shaggy" Han kommer från Norge och är född några mil utanför Trondheim. Jag hämtade honom när han var 8 veckor gammal. Har i flera år velat ha en Beardis från Kennel La'Faja, men de har långa köer på sina valpar om man inte är ute i tid. Så min lycka var gjord år 2011 när de väntade valpar och jag råkade träffa dem på en utställning, vi började prata och då sa jag som det var, att jag har länge velat ha en LaFaja hund till utställning. Detta var i Maj och tiken var alldeles nyparad, så valpar väntades i Juli :) Jag har varit över och hälsat på dem, redan när Shaggy var 5 dagar gammal, och flera gånger under uppväxten innan han blev leveransklar. Så på den vägen är det :D

Numera har jag förköpsrätt på deras valpar, eftersom jag redan har  och ställer ut en LaFaja :D