Ja bästa och bästa… Men mitt pinsammaste minne är en gång för ca 15 år sedan på Lövuden i Västerås när jag var höggravid och för första gången ställde ut min Bullterrier Egon, då kanske ett halvår eller nåt. Och han bajsar (inget konstigt med det) och sätter igång att krafsa över så det sprutar och sprätter bajs åt alla håll bland annat på en barnfamilj, deras vagn och filt och allt! Jag gick dit och bad om ursäkt och försökte torka med bajspåse så gott det gick… 😊 De sa att det inte gjorde något, men jag ville försvinna genom jorden! 

Det gick bra för mig och Egon och jag fick springa många varv i solen med min stora bebis-mage och jag var alldeles slut! Men vi blev faktiskt BIS, så det var värt! Men det är mitt bästa och jobbigaste minne samtidigt! ❤️

Oj, ja så kan de gå :)

Mitt bästa minne är ifrån viking line dogshow i september 2013. Utställningen hålls ju på Åland och jag o en av mina bästa kompisar som har malamuter samt hennes pojkvän skulle åka över. Hyrt en liten stuga med bara sängar, vattenkokare o micro. Någon månad innan det var dags tog de slut mellan kompisen o hennes kille och hon fick flytta in i ett rum i en lägenhet utanför Stockholm medans hennes hundar som är vana att bo i hundgård fick flytta hem till hennes pappa i Borås. Jättetråkigt för henne såklart men hon lovade mig att följa med ändå, allt var ju bokat o klart. Jag skulle ställa min irländska röda setter på lördagen så på fredag förmiddag åkte jag upp mot Stockholm där jag skulle plocka upp min kompis. Hon kommer väldigt sent vilket gör att vi får vansinnighets köra för att inte missa färjan. Vi hann i allafall och går upp till restaurangen för lite mat. Det blåser o regnar o när vi kommer ut på öppet hav gungar de rejält. Vi blir sååååå sjösjuka o klarar inte av att äta vår mat utan ligger över bordet o bara andas. De lugnar sig när vi närmar oss hamnen o vi tar oss ner till bilen. Tack o lov har Norma inte spytt eller mått illa. När vi kommer av båten är de bara ca 1 kilometer till vår stuga som i sin tur ligger ca 500 meter ifrån utställningen. Allt verkar bra. Stugan är fräsch och klockan är mycket så de ska bli skönt med sömn. Dock märker vi snart att de inte blir varmt. Det är faktiskt riktigt rått o kallt. Elementet är stendött. Campingen är stängd så vi får sova med våra ytterkläder på o jag hade Norma under täcket. Lite sömn får vi innan vi går upp. Jag tar Norma på en liten runda på campingen och träffar genast många kända ansikten och många svenska uppfödare med fina settrarna. Konkurrensen är alltså väldigt hög märker jag redan där. Innan vi drar till utställningen går vi förbi receptionen o gnäller om stugan. Vi får nyckeln till en ny stuga som vi flyttar över till efter utställningen. Konkurrensen är verkligen stor. Många settrar och många framgångsrika uppfödare samt en hel del finska hundar. Hallen är jättefin och de är varmt o skönt. Norma sover gott i sin bur o jag sitter o studerar domaren när hon dömer hanarna. När de närmar sig tar jag ut Norma o värmer upp henne. Det känns bra, hon är taggad. In i ringen ställer vi oss då alla tikar i öppen klass. Det är trångt men det går även om hundarna nästan står i varandra. När de är dags att visa sig för kvalitetsbedömning är Norma en stjärna, de här känns riktigt bra o domaren har ett stort leende på läpparna när hon känner igenom Norma. Ex blev de o vi kliver ut o väntar på att alla skall få sin kvalitetsbedömning. Många får ex så det blir åter igen trångt i ringen o nu ska vi ju springa alla samtidigt. Jag en välkänd uppfödare framför mig som jag vet inte springer så fort jag vill så jag ser till att få ett stort mellanrum men upplever snart att de inte blev tillräckligt. Uppställning o alla är på spänn. Domaren har inte ändrat i placeringen när vi sprang utan plockar ut folk som de står. Tillslut är vi 4 tikar kvar. 4 o 3 placeras o kvar är jag o Norma samt en annan svensk hund ifrån en uppfödare med helt skilda linjer. Vi får springa några varv o så spricker domaren upp i ett riktigt härligt leende, pekar på Norma o säger - number one! Så glad. Bästa tik, finskt cert och finskt cacib. När hanen kom in o skulle tävla emot Norma om BIR var han ju utvilad o pigg medans Norma var lite trött. Hanen blev BIR men vad gör de. Jag var så glad och vi fick ju det vi kom för nämligen cacib. Trötta drog vi till campingen, dömde vår kalla stuga o letade på kartan efter den nya. Den låg längre bort o vi rullade dit. När vi kom fram märker vi att de är värsta lyxstugan med tv, kök, badrum, egen bastu och stor altan. Ni kan ju gissa om vi blev glada o värmen funkade också ;-) På kvällen sken solen o vi tog en härlig långpromenad med massa bus o fotografering längst havet innan vi gick till stugan bastade o sen beställde pizza som vi åt i sängen framför tv'n. Vi sov som stockar på natten o vaknade utvilade. Städade stugan och åkte till utställningen igen. Kompisen skulle ju ställt sina hundar denna dag men nu kollade vi på de malamuter som kom och lite andra hundar såklart. Vi hade bokat den sena båten hem men fick plats på den avgång som gick mitt på dagen. Nu var vädret dessutom fint och vi slapp åksjuka o kunde njuta av buffén som var full av vilt och goda desserter. Alltså en utställningsteka som började stressigt, nervöst o kallt men slutade helt underbart :-)

#3 Vilken underbar berättelse! 😍

Konstigt nog så var det när min golden fick KEP som är det bästa minnet. 😛

Ni tycker säkert att jag är helt kokobäng 😜nu, men jag ska berätta.

Det var på Växjö INT 2005 och jag hade mer eller mindre precis börjat mitt liv som hundförare (hunden är född 2004). Vi hade varit ute på lydnadsplanen och ett lydnadschampionat hägrade i min skalle. Men för att få det var hunden tvungen att ha en 2a på utställning. Jag anmälde oss och såg till att han blev trimmad (första och ända gången). Åkte till utställningen i god tid så han fick kolla av stället.

När det blev dags för oss så gick vi in i ringen och ställde oss på anvisad plats (först i "kön" då kennelnamnet börjar på A). Ställde upp honom så gott jag kunde och domaren börjar gå mot oss för att på börja kvalitetsbedömningen.

Domaren som var italienare kom mot oss med ett stort smile medan han tittade på Ceasar. OCh då menar jag stort, från öra till öra. "Detta kommer att gå toppen bra" tänkte jag för mig själv.

Han kommer fram och börja kolla Ceasar och då upptäcker han att Ceasar är krypt och då försvann leendet helt och hållet. Jag som inte kände till reglerna runt detta blev ledsen och undrade om jag inte kunde få ett omdöme i alla fall nu när jag var där, och det fick jag.

"Bra typ, harmoniska korrekta rörelser. Det är synd att han är krypt. Utesluten från tävlan. 0-pris pga krypt."

Men det som gör att detta är mitt bästa minne har med smilet på domaren.

Bilden är på en otrimmad Ceasar i juli samma år.

#5 ♥

Bästa minnet med valpen, hans första utställning och han tar hem Bis bland ca 20 valpar, är glad att vi åkte då nä han var 4½ månad gammal, idag har han tyvärr utvecklats så han enbart blir sällskap 😕 Han är 6 månader nu bara, så vi får leta något annat att roa oss med

Med Birk är det bästa minnet hans enda off i junior, han fick bara ett slätt ex och har nog aldrig varit så lycklig över det då 3 i klassen åkte på vg

Yatzy är så svårt att välja, men det är nog hans utställning som unghund på norsk terrierspecial när han kammar hem 2 bästa hane efter en av världens bästa hundar, kanix fast track och placerar sig även som bästa unghund och bis 3 unghund, det är inte illa pinkat för en släthårig russel bland sträva hundar. släta går sällan bra 😕 och jag har bara släta då jag inte orkar med massa pälsvård.

Men kommer aldrig glömma känslan när han tar hem bisjunior på specialen och den dagen han tog sitt SE UCH

Mitt bästa minne är när jag i somras ställde Elvis i Överkalix. Regnigt och tråkigt väder, pälsen var inget vidare och vi var rätt trötta då vi stigit upp tidigt och kört ganska långt. Vi gick som ensam juniorhane, domaren blev överförtjust i honom och log non stop när hon tittade på honom (hon gullade dessutom massa på bordet). Hörde aldrig kritiken då hon pratade lågt med ringsekreteraren. Sedan när hon antecknat klart fick vi höra utslaget, excellent och vårat första ck! :D Inte illa för en blöt liten "skruttjunior" med urfälld päls :) Vi skulle nu in igen och tävlade då emot ett flertal championhanar och en som stod inför sitt championat. Jaja, vi har tagit oss så här långt iallafall tänkte jag ;) Men hon log fortfarande när hon tittade på Elvis så jag tänkte att vi kanske åtminstone får en placering. Efter ett par (blöta) varv hade hon beslutat sig och vi blev bh2 med r-cert! :D Vi slog championhanarna och han som blev bästa hanen blev champion. Gick som i ett lyckorus resten av dagen :D