2014-06-11 11:20 #0 av: Anna-Helga

Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas (luxera) från sin normala position. Det förekommer bland alla hundar och är mer vanligt förekommande på små hundar med en kroppsvikt under 10 kg.

Två former av patellaluxation förekommer. Den vanligaste formen är när knäskålen glider ur sin position och hamnar på insidan (medialt) av knäleden. Den andra formen är när knäskålen hamnar på knäledens utsida (lateralt). Det finns många olika bakomliggande orsaker till patellaluxation. Ett vanligt symptom är hälta. I de fall luxationen är permanent har knäskålen låsts i sitt läge och drabbade hundar får en typisk, knäande gång.

Patellaluxation kan konstateras genom palpering (undersökning med händerna). Gradering av patellaluxation sker på en skala från 0 till 3 och baseras på med vilken lätthet luxeringen sker:

  • Grad 0 =    Normal
  • Grad 1 =    Patella kan luxeras manuellt men återgår spontant till normalt läge.
  • Grad 2 =    Patella kan lätt luxeras antingen manuellt eller spontant och kan förbli luxerad.
  • Grad 3 =    Patella är permanent luxerad.

Patellalluxation är med stor sannolikhet ärftlig, men arvsgången har inte kunnat fastställas. Det faktum att förekomsten varierar kraftigt mellan olika raser och mellan olika familjer är dock indikationer på att sjukdomen är ärftlig. Enkelt autosomal recessiv arvsgång har föreslagits, men en vanligen accepterad uppfattning är att arvsgången är polygen (dvs flera olika gener samverkar).

Palpatorisk undersökning av knäleder

Resultatet av undersökningen registreras centralt för samtliga raser. För att undersökningsresultatet skall bli officiellt krävs att hunden är minst 12 månader gammal och att undersökningen utförts av veterinär med specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar.

För ett fåtal raser gäller dessutom registreringsförbud för avkomma efter föräldradjur som före parning ej har officiellt intyg om patellastatus vid lägst 12 månader.

Info från SKKs hemsida

Det är inte förbjudet att avla på hundar med patellaluxation. Rasklubbarna rekommenderar ofta att använda utan anmärkning Patella undersökta hundar. Man vet nästan säkert att lateral patellaluxation är ärftlig och man misstänker att även medial patellaluxation är det. Men tillräcklig genetisk forskning verkar inte finnas då jag söker fakta i ämnet. Det finns i vissa fall inget tvång att kontrollera knälederna hos våra hundar innan avel och heller inget registreringsförbud mot valpar efter föräldradjur med patellaluxation. Men rasklubbarna arbetar i alla fall i den riktningen verkar det som.

Man kan behandla patellaluxation och då krävs operation där den felaktiga benställningen bör utredas, med röntgen eller datortomografi. Sedan korrigeras benställningen på olika sätt med så kallade korrektionsosteotomier. Med rätt behandling snarast är prognosen oftast god. Rehabiliteringen består ofta av träning och man kan få hjälp av sjukgymnast. Vattenträning har gett goda resultat i vissa fall.

Det kan variera mellan försäkringsbolagen om försäkringen gäller vid patellaluxation eller inte och om man får ersättning för rehabiliteringen eller viss del av den. Hos en del bolag måste man teckna en särskild försäkring avseende leder. Så det gäller att ha koll på vilken försäkring man väljer och vad som ingår!